
Ok. Det har varit tokvarmt de senaste dagarna, men jag är ändå down with det varma kaffet. De göttigaste kafferna i stan enligt mig är följande, da Matteo, Mahogny, Nöller, Doppio på Linnégatan och förstås Bar Italia på Prinsgatan.

Ok. Det har varit tokvarmt de senaste dagarna, men jag är ändå down with det varma kaffet. De göttigaste kafferna i stan enligt mig är följande, da Matteo, Mahogny, Nöller, Doppio på Linnégatan och förstås Bar Italia på Prinsgatan.
beet cake from tiger in a jar on Vimeo.

Ok, det här med macarons må vara lite överskattat, hur speciellt kan det vara med en sån liten kaka, biskvi eller bakverk, eller va det än må kallas? Men idag var en dag när det var riktigt gött. Inte för de pastelliga färgerna eller för att jag omsorgsfullt valt ut smakerna citron, skogsbär och kaffe/choklad, utanför att jag fick tid att sitta ner och äta dem med en person som jag inte sett på ett tag. Eftersom person i fråga varit sjuk i flera dagar och knappt kommit utanför dörren var det på sin plats med en sjukbesök och leverans av kopp finkaffe från yttervärlden.Det är mulet ute och jag har inte haft lust att laga ordentlig lunch. Men eftersom jag hade två liter mjölk som var på väg att gå ut, och tusen ägg att göra slut på, bestämde jag mig för att fräsa upp lite pannkakor. Planen var att göra crêpes. Fixa nån röra, toppa med ost och gratinera i ugnen. Men jag sket i det, och gick direkt på efterrätten. Tha' pancakes är bakade på dinkelmjöl - tycker det är göttigare än vanligt vetemjöl. Jag har bakat pannkakor från den dagen jag kunde stå rakt och har aldrig svikit min 2,2,2*2 uppställning (2 dl mjöl, 2 ägg och 2*2 dl mjölk). Det funkar, jag tycker inte att det här mixtrandet med salt, bakpulver eller att hälla i smält smör i smeten är viktigt. Däremot är det görviktigt med ofantligt mycket smör i stekpannan - så att det blir riktigt frasiga kanter. Smör i pannan alltså - då blir det riktigt gött!
Jag tycker det är gött, när vinjetten går igång. Som att ha vuxensommarlov. I år lyssnade jag på de första sommarpratarna på Öland. En timme varje dag när jag klippte gräset. Sen har jag fortsatt efter att jag kom till Göteborg, varje morgon när jag tar doggelito på promenad runt Röda sten.
Jag har inte fallit huvudstupa över någon särskild sommarpratare ännu. Jag lyssnar på när Mark Levengood puttrar på om sitt testamenterade hus, surnar lite över att han inte lät de nakna kanotisterna komma och inviga våren. Jag lyssnar på Clara Lidström och tänker att jag lika gärna kunde läst några inlägg i bloggen. Plockar kottar ur gräsmattan och hör på mannen som renoverar gamla hus. Tänker att det är då själva fan att det alltid är män som ska gå all in för sina hobbies. Sen lyssnar jag på Jason och känner igen mig på något vis. Och så lyssnar jag på Henke Larsson och kör grusvägen in till Köpingsvik för att köpa jordgubbar när hans avslutningslåt Buffalo Soldier sätter igång. Igår lyssnade jag på Karin Broos, det stockade sig i halsen och jag fick svälja flera gånger utanför Novotel nere vid Klippan. Idag hörde jag på Wachtmeister och tänkte på boken Överklass som jag läste för några veckor sen. Den ända jag inte tänker lyssna på är Sven Nylander. Han är inte göttig alls tycker jag.
