Jag tycker det är gött, när vinjetten går igång. Som att ha vuxensommarlov. I år lyssnade jag på de första sommarpratarna på Öland. En timme varje dag när jag klippte gräset. Sen har jag fortsatt efter att jag kom till Göteborg, varje morgon när jag tar doggelito på promenad runt Röda sten.
Jag har inte fallit huvudstupa över någon särskild sommarpratare ännu. Jag lyssnar på när Mark Levengood puttrar på om sitt testamenterade hus, surnar lite över att han inte lät de nakna kanotisterna komma och inviga våren. Jag lyssnar på Clara Lidström och tänker att jag lika gärna kunde läst några inlägg i bloggen. Plockar kottar ur gräsmattan och hör på mannen som renoverar gamla hus. Tänker att det är då själva fan att det alltid är män som ska gå all in för sina hobbies. Sen lyssnar jag på Jason och känner igen mig på något vis. Och så lyssnar jag på Henke Larsson och kör grusvägen in till Köpingsvik för att köpa jordgubbar när hans avslutningslåt Buffalo Soldier sätter igång. Igår lyssnade jag på Karin Broos, det stockade sig i halsen och jag fick svälja flera gånger utanför Novotel nere vid Klippan. Idag hörde jag på Wachtmeister och tänkte på boken Överklass som jag läste för några veckor sen. Den ända jag inte tänker lyssna på är Sven Nylander. Han är inte göttig alls tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar